Maud talar om uranbrytning som gynnsam för inlandskommunerna

Mindre kommuner i Norrlands inland är särskilt intressanta för uransökare. De bolag som tillåts borra u jordskorpan kan trigga upp förväntningar på jobb och vinster i bygder somm annars bara upplever en avveckling av allt. I det sammanhanget blåser Maud Olofsson med anhängare upp den lokala vetorätten som en säkerhet. Som om verklig valfrihet råder i dessa utnyttjade delar av landet som levererat råvaror och fol för välståndet i landet. De har själva blivit utblottade på grund av en orättfärdig politik. Flera av dessa kommuner befinner sig i em situation med kniven på strupen. De kan pressas att inte säga nej till en exploatering oavsett hur kortsiktig och destrutiv och är. Här handlar det inte om valfrihet som Lindahl och Olofsson tycks mena. Det handlar om kniven på strupen. Råvaruintressenter här och i hela världen kan skaffa sig undersökningstillstånd billigt här som en inmutning. Bergsstaten leverar billigt. Sedan minerallagen uppluckrades 1992 och kronoandelen avskaffades, 50 % till det allmänna, får gruvbolagen behålla, 99,85% av vinsten från mineralutvinningen. Denna orättvisa gynnar inte de utblottade kommuner, som Olofsson säger sig värna om, annat än tillfälligt och möjligtvis bara en begränsad del av lokalbefolkningen. Dagens mineralföretag anlitar hellst bemanningsföretag utifrån.
Med bättre återföring av gruvbollagens vinster och stopp för uranprospektering skull Centerpartiet visa att det står på de missgynnade landsbygdskommunernas sida