De giriga jakten på våra naturrikedomar

Ser nu hur ekonomiska intressen när planer på att få bryta upp väldiga sår i mark- & vattenområden mitt i Umeälvens upprinningsområden sydväst om Tärnaby. Ett jättehål, stort som hela Umeå stad blir resultatet vid Rönnbäcken av ett australensiskt bolags jakt efter en bråkdel mineraler. Det innebär väldiga överuttag av berg (när halterna är så låga några eller något hekto per ton berg) och tilkomsten av fallshögar och lakdammar som sedan ska ligga kvar i eviga tider och läcka ut föroreningar till omgivningarana. Vi måste värna om naturen och ofördärvat vatten. Det måste gå före allt annat även löften om kortsiktiga jobb. För 99,85 % av vinsten från gruvverksamhet hamnar ändå i exploatörernas fickor. Gå in på facebook.com & se Stoppa gruvan i Rönnbäcken.

Slaveriet i bärskogen passar inte i Matlandet Sverige

Begreppet "Matlandet Sverige", som vår jordbruksminister försöker lansera på den internationella arenan, är numera även besudlat av slaveri och inte bara djurplågeri.
När vår regering på näringslivets inrådan har låtit ändra på reglerna för arbete i bärskogen kan de stora livsmedelsföretagen ( såsom NK, Norrmjerier, Milko & Skånemejerier m fl) riskfritt vårda sina varumärken medan mindre nogräknade bolag inom bäruppköp & bemanning får sköta de kompromitterande uppdragen med människo-handel och slavkontrakt. Sådan blir arbetsordningen när de som bara har smak för pengar får styra vårt land. I det solidariska Sverige har vi och kommer vi att kämpa för Vietnams & andra i utsatta folks rättigheter.

Regeringen måste visa vad de menar med solidaritet

Den solidaritet som herrar Bildt, Björklund,Reinfeldt & Tolgfors talar om när de sänder unga soldater för miljardbelopp till Afghanistan för att värna folk gäller tydligen inte alla utsatta människor. Vi har åter fått uppleva hur unga kvinnor och män från andra fjärran länder i Asien lockas komma hit till vårt land med löften om lättförtjänta pengar. Detta för att sedan uppleva sig bli bedragna, skuldsatta och tvingade lämna hus och gård i hemlandet. Det gäller hundratals thailändare och vietnameser som utnyttjats på ett skamlöst sätt för bärplockning av livsmedelsindustrins underleverantörer. Att skärpa lagstiftningen och förbjuda slavarbetet, ersätta dessa arbetare för utlovade löner och kommunerna i glesbygden som fått städa upp efter skojarna är det minsta regeringen kan göra om den ska ha någon täckning för sin uttalade solidaritet.

Umeås framtidstro är vänsterpolitikens förutsättning

Allt fler umebor vill ha en mer mångsidig utveckling i kommunen än den förhärskande med privatiseringar av gaturummen samt betong- & asfaltspolitik. Det visar valresultatet. Vänster- och Miljöpartiet har gått framåt medan sossarna och det borgerliga blocket (C+Fp+Kd+M) gått bakåt. Detta trendbrott och särskilt V:s insteg i kommunledningen möjliggör en förändring till det bättre. Större politisk tyngd finns nu för att tillgodose eftersatta behov som mer bostadsnära handel och service, ett vägpaket för cykling och gång, fler offentliga mötesplatser utan kommersiell hets, bättre och miljövänligare kollektivtrafik och inte minst hälsosam luft att andas i centrum. En sådan utveckling faller inte alla i smaken. Krister Olssons (KO) senaste utspel tyder på det. Hans hotelser om avveckling och flytt är dock ingen nyhet. De som varit med i det kommunala en längre har ju upplevt liknande utspel när Baltic-gruppen inte fått sin vilja igenom. Det hela framstår bara som tomt skrammel på trumma och åter ett försök att pressa fram eftergifter från den nya kommunledningen och de nya folkvalda i fullmäktige när hans planer på storskalig exploatering för kommersialisering av centrum ska prövas. KO & bolaget kommer säker att finnas kvar oavsett styre i Umeå. För vilken seriös fastighetsägare eller byggherre som helst med anspråk på ekonomiska resultat vill väl inte vara verksam på en ort med sådan framtidstro som i Umeå.

I Umeå är vi mer vidsynta än Holmlund tror

Vårt kommunalråd i Umeå, Holmlund, förnekar inte sin vurm för kärnkraften. Nu senast i sin blogg 22/9, "Utanför vår snäva värld". Ett förslag från IEA, de nukleära lösningarnas främsta stödorganisation, får hans helhjärtade stöd. Det är för klimatets, skogens och rättvisans skull, el till de ca 1,2 miljarder utan ström i hemmen, som det enligt Holmlund skulle behövas satsas på en kraftig utbyggnad i världen. Men varför kan vi inte börja på hemmaplan? - och se till att vi använder strömmen på ett smartare sätt, bygger ut anläggningar för mer förnybara energikällor och gör mindre klimmatskdliga utsläpp. Inte bygga fler vägtrfikleder för mer biltrafik och fjärrhandel. Det skulle visa på goda exempel för omvärlden. I Umeå lever vi inte i en snäv värld, men vi har alltför många företrädare som fortfarande lever med gårdagens föreställningar om lösningar för framtiden.

Borgaralliansen vill inte ha en Norrbotniabana

Ser att Olofsson & Co tycker att näringslivet ska satsa pengar på bygget av den nya järnbanan norut från Umeå till Haparanda. De stora basindustrierna som Boliden & SCA vill visserligen bekosta nya kärnkraftverk i Sverige, men inte samfärdsel eller tågfrakter på räls.
På så vis lägger den snåla ministären Reinfeldt över skulden på andra, näringslivet, och slipper själv ta det politiska ansvaret om det inte byggs någon förlängning av Botniabanan uppåt landet

Atomlobbyns främsta språkrör heter Maud

Häpnar över Maud Olofssons påstående om att vi får koldioxidfri el från kärnkraften. Omfattande studier av samtliga energislag från Stanford University visar på motsatsen. Sett över hela livscykeln från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet är kärnkraften den mest fördärvliga för klimatet och i klass med kolkraften. Centerpartiledarens osanningar om kärnkraftens klimatnytta påminner om en propagandametod i tredje riket: Om en lögn upprepades tillräckligt ofta framstår den som en sanning. Atomlobbyns främsta språkrör idag, Maud Olofsson, kommer dock inte att förbli oemotsagd.

Att bara gasa på utan hänsyn kostar liv & hälsa

Vi upplever löftenas tider just nu, men även anklagelsernas. De miljökämpar som stridit för Botniabans kustnära dragning med hänsyn till naturvärdena & fågellivet i Umedeltat beskylls nu av kommunalrådet Holmlund(S)för att ha förorsakat förseningar av bygget och än värre bestulit samhället på pengar som skulle ha gått till den nödvändiga välfärden. Men denna omsorg om allas bästa väcker omedelbart andra frågor: Hur kommer det sig att ingen företrädare bland vägalliansens partier (S, M, Fp, Kd & C) vill lova hälsosam luft i Umeå redan under kommande mandatperiod? Varför tycks de acceptera att allt fler människor/umebor kommer att få sin hälsa fördärvad och i värsta fall sina liv förkortade på grund av underlåtelsen att inte omgående göra något åt det oacceptabla tillståndet med den av främst biltrafik nedsmutsade luften i Umeå? De backar i stället upp planer på betydande utbyggander av hotell- & konferensanläggningar i centrum trots att de angränsar till gator som redan har olagliga överskridanden av miljökvalitetsnormer för utmhusluft. I sitt övermod avfärdar de kritiker som bromsklossar för att själva gasa på så att den attraktiva staden förloras. Ambitionerna för den demokratiska och upplysta kulturstaden förtas även av denna arroganta attityd till människors talerätt. Det är nu till valet 19/9 vi har tillfälle att välja en annan politik med företrädare som tar större omsorg om allas våra liv och hjälsa.

Reinfeldt sanningen & rättvisan

Fredrik Reinfeldt (M) lämnade nyligen ett löfte till poliser, lärare och sjuksköterskor. De ska få befrielse från statlig inkomstbeskattning. Han prisade samtidigt deras insatser i samhällets tjänst och det med rätta. De flesta i dessa yrkesgrupper är offentligt anställda. Många av är väldigt lojala trots att de är underbetalda. Det framgår av deras fackliga protester. Och flera får idag anställningsformer som inte längre är lika säkra som tidigare. De ständiga kraven på skattesänkningar som ”det nya arbetarpartiet” med allierade driver på medför minskade intäkter som leder till resursbrist för verksamheterna och i slutänden personaluppsägningar. Skolor och sjukhus läggs ner eller säljs ut till penningstarka privata aktörer. Moderatledaren vill nu inge förhoppningar om högre inkomster bland anställda inom ordningsmakten, skolan, vården och omsorgen utan att det kostar något. Om vi bara kollar deras lönestatistik ser vi att det är ytterst få av dessa samhällstjänare som kommer upp i närheten av den så kallade nedre skiktgränsen för statlig skatt, drygt 32 tusen kronor i månaden eller 372 100 kr om året. Inom offentliga sektorn berör det bara ett fåtal, de som befinner sig i toppen, innehar någon chefsbefattning eller liknande. Det säger något hur Reinfeldt hanterar sanningen och rättvisan. Hans löfte ska bara attrahera fler röster för att i själva verket gynna de redan välbeställda, sådana som han själv. Vi behöver en utveckling av vår gemensamma välfärd och inte en avveckling. Den blir inte möjlig om alliansen får fortsätta mana fram egoismen, att ta från sjuka, arbetslösa, gamla och unga och ge till de välsituerade med bra positioner. Vi behöver ett skifte i politiken som innebär en progressiv och rättvis beskattning på inkomster, kapital och miljösförstöring.

Vattenströmmar med massor av energi

Pyhäjoki angår oss alla

Planerna på ett kärnkraftverk vid Pyhäjoki på andra sidan Bottenviken angår oss alla i Umeå med omnejd. Lokaliseringen är visserligen godkänd av den finska riksdagen, men Umeå kommun är särskilt berörd som den mest befolkade kommunen inom en 20 mils radie från Pyhäjoki och med tanke på att utsläppen från kärnkraftverk sprids snabbt och gränsöverskridande med vindar och havsströmmar. Vi har därför all anledning att föra talan mot de bolagsintressen (Fennovoima Oy som bildats av Boliden, E o n & Outokompo) som vill bygga nya kärnkraftverk vid Bottenviken.
Umeå kommun har tidigare lämnats möjlighet. bl. a. i december 2008, att yttra sig över Fennovoimas miljökonsekvensbeskrivning. Frågan fick inte ens komma upp till kommunfullmäktige, den högsta politiska beslutsnivån. Det stoppades i kommunstyrelsen, som beslutade att inte yttra sig i frågan, eftersom den ansåg kommunen saknade skäl och kompetens för detta. Som om Holmlund, S, Ågren, M, Löfgren, Fp och Sellström, Kd skulle företräda en kommun utan kunskap och miljö-engagemang. Det stämmer inte med bilden av Umeå som miljökommunen i framkant eller kultur-huvudstaden i den hållbara kommunen. Vi har ju rätt till information i ett tidigt skede och även rätt att föra vår talan i samband med planering av stora projekt med gränsöverskridande miljöeffekter som atomenergianläggningar innebär. Rättigheter som har stöd i både av Esbo- och Århuskonventionen, som Sverige skrivit under.
I Umeå kommun saknar varken skäl eller kompetens att yttra sig över kärnkraftsplaner i vårt grannskap. Minst 12 andra kommuner i Norrland har visat sig kunna föra sin talan i frågan, bl. a Skellefteå, Jokkmokk, Timrå och Överkalix. De har över lag varit kritiska. Piteå kommun har påtalat att kärnkraft inte är någon förnyelsebar energikälla och hänvisat till de satsningar som sker på vindkraft och biobränslen i den egna kommunen. Flera kommuner hävdar att både kärnkraftverk och uranbrytningsområden skadar den tillväxtfaktor i norr som förekomsten av ren natur utgör.
Frågan om kärnkraften handlar inte bara om val av energislag. Den handlar ytterst om att välja framtid. I en tid med hot om dataintrång, terrorattentat och klimatförändringar blir centraliserade anläggningar som kärnkraftverk alltmer sårbara. De kräver uran som bränsle och ju mer uran som bryts upp ur marken desto mer tillgängligt klyvbart material uppstår för framställning av både uranvapen och kärnvapen. Det som leder till uppkomst och spridning av dessa massförstörelsevapen måste vi på alla sätt förhindra.

Även Alliansen måste värna naturen, vattnet och livet

Ser att Naturskyddsföreningen kritiserar regeringen för att den på flera områden inom miljöpolitiken backar oss tillbaka till tider före 70-talet.

Den finns en annan eftergivlighet som oroar och det är Reinfeldts & Olofssons inställning till uranbrytning i Sverige. De säger sig numera vara öppna för uranbrytning och frångår därmed tidigare regeringars orubbliga motstånd sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980. Vår nuvarande regering har varken hörsammat uppmaningarna från folket eller Weapons of massdestruction, WMD, som uppmanat vår regering att inte tillåta uranbrytning i Sverige. Alliansen har gett upp sitt uranmotstånd.

Utländska uranbolag har fått dukat smörgåsbord sedan minerallagen uppluckrades 1992. Ekonomiska intressenter världen över kan skaffa undersökningstillstånd billigt som en inmutning i Sverige. Och sedan kronoandelen avskaffades, 50 % till det allmänna, får gruvbolagen behålla, 99,85% av vinsten från mineralutvinningen. Nu finns över 233 beviljade tillstånd för att söka efter uran eller sannolikt uran i 66 kommuner och 12 län. Uranbolaget Mawson Resources från Kanada med Kamprad som medfinansiär säger sig vilja bryta uran vid sjön Stor-Dobblon i Sorsele kommun i Lappland.

Vår näringsminister, med landsbygdsutveckling, kraft- och mineralindustri i portföljen, säger att vi ska tjäna pengar på att producera mer el i landet för exportmarknaden. Olofsson intygar samtidigt att uranbrytning ska miljöprövas som vilken annan gruvverksamhet som helst. ”Vi har ju världens hårdaste miljölagar så uranbrytning kan nog ske säkert här”. Men det sker inte ens vid annan gruvbrytning. av guld, koppar och zink. Vi har sett hur otillåtna giftutsläpp skett vid oskyldigare gruvbrytning som i Blaiken, Svartliden och Aitik.

Uranbrytningen blir inte säkrare av att denna regering samtidigt drar ner på anslagen till de myndigheter som har i uppdrag att se till att dessa miljölagar verkligen efterlevs. Vi behöver skärpningar både i miljöbalken och minerallagen samt ökade anslag för miljötillsyn & miljöprövning - ett förstärkt försvar av våra gemensamma naturikedomar.

Jakten efter uran är större än någonsin i vårt land. Bara i Västerbotten har sedan 2005 flera bolag beviljats tillstånd för att leta uran på ett 35-tal områden efter fjällranden och i skogslandet. Det är t ex vid Aborrviken och Björkråmyran, Åsele kommun, Aronsjö i Vilhelmina, Ormsjö i Dorotea, Långtjärn vid Stor-Dobblon i Sorsele samt Gunnarn och Laisbäck i Storuman. De senare med avrinning mot Umeälven därifrån dricksvatten hämtas för befolkningen i tätorter som Lycksele och Umeå. Vi måste självklart välja vatten för livet och evig tid istället för uranbrytning för någon generations förbrukning av uran. De gäller både i vårt land och i andra folks länder.

Idag växer motståndet mot uranbrytning över hela landet och runt om i världen. Här i länet finns motståndet ordnat i nätverket ”Nej till uranbrytning i Västerbotten”, om vilket Ni läsa mer på nätet. Vi är hittills ca 7 500 personer som undertecknat uppropet och fler ska vi bli vara när det överlämnas till regeringen i höst.
Ovanstående text är del av tal från Sara-dagen på Bildmuséet, Gamlia i Umeå 27 mars.