Mauds hyckleri om uranbrytning ska upp i ljuset

Under hela tiden som namninsamlingen mot uranbrytning i Västerbotten pågått har initiativtagaren Jonas Sjöstedt, V, verkligen varit saklig. Det gäller i debatten. Han har vunnit och vinner stort förtroende för detta. Värre är det med Maud Olofsson, C. Nu i finalen med överlämnandet av underskrifterna i riksdagen bemöts Jonas och vi andra i uppropet av en minister Olofsson som talar som om hon vore vid mindre vetande. Att säga sig värna om gruvindustrin och inte belysa den moraliska aspekten med uranbrytning är att förminska frågan. Bara förhållandet att uran-brytning i Sverige skulle bidra till mer råvara för framställning av massförstörelsevapen som atombomber och uranvapen talar för ett förbud.

Olofsson försöker att intala oss att uranbrytning i princip är ofarlig. Uranbrytning är som vilken annan mineralutvinning som hellst menar hon. "Det garanterar vår starka miljölagstiftning". Men i verkligheten vill Olofsson på alla tänkbara sätt luckra upp våra miljölagar med förevändningen att minska bolagens "administrativa kostnader" (lätta på deras miljöskuld) för bolagen för att tillmötesgå exploateringsintresset. T ex vill kanadensiska Mawson Resources med IKEA-Kamprad som investerare bryta uran vid sjön Stor-Dobblon i Sorsele kommun i Lappland. Ett vatten som utgör källa för Umeälvens vattensystemet med flera vattentäkter som för städerna Lycksele och Úmeå. Och bättre blir det inte av att regeringen stryper anslagen till kontrollmyndigheter som har i uppdrag att hålla efter de bolag som bryter upp malmerna ur jordskorpan. Uranbolagen upplever därför Sverige som en attraktivt trots de jämföreslevis låga uranhalterna i berggrunden. De räknar även med att motståndet här med tiden ska ska mjukna. Och de har god hjälp av en ministar som talar till folk med med dubbel tunga. Maud Olofssons hyckleri i uranfrågan måste därför upp i ljuset.