När våra ledande politiker i Umeå talar om flygplatsen och dess framtid, verkar de skämmas över var den ligger, trots närheten till centrum. De fruktar att ankommande resenärer tar anstöt av det lantliga som flygplatsen påminner om. Holmlund (S) säger att ankomstbyggnaden liknar en förfallen ladugård. Ågren (M) tycker att flygplatsen liknar rena bondlandet och Lövgren (Fp) påstår att om flygtrafiken inte tillåts öka här så blir det som i inlandet, utflyttning, och Umeå skulle förfalla till en småstad. Ja det finns ingen måtta på deras farhågor. O.K. staten har via sitt bolag Swedavia underlåtit att satsa på behövliga ombyggnationer av bl. a. ankomsthallen. Flygplatsen på Teg och vid Alvik skulle inte ha byggts där, och så billigt, om inte denna plana slätt med den förstklassigaste odlingsjord offrats för flygets intressen. Flygets framtid som samfärdsmedel är passé med tanken på dess beroende av olja och skadegörelse på klimatet. Det beklämmande i sammanhanget är dock, att Umeås politiker lider av ett sådant Manhattankomplex.
De uttrycker skam över det utbredda jordbruk och det småbrukarsamhälle som varit. De borde istället vara stolta över att denna odlarmöda gjort Umeås utveckling möjlig. Från den omgivande landsbygden har levererats in nödvändiga förnödenheter, mat, energi, papper och virke. Det sker även nu och kommer förhoppningsvis att fortgå i framtiden. För invånare och besökare i Umeå är det en tillgång att detta bondska kulturarv finns kvar, vårdas och hålls tillgängligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar