Gör motstånd mot de som gynnar särintressena i Umeå!

Vi har alla skäl att vara delaktiga i planeringen av Umeå. Det är vår stad och vi älskar den med alla dess fördelar och möjligheter. Därför väcker det en sådan vrede när kommunpolitiker avsäger sig planmonopolet och i det fördolda låter enskilda intressen styra planering i en riktning som skadar Umeås särart. Här finns fortfarande en närheten till det mesta vi behöver, tillgänglighet till vatten, natur, namn och bebyggelse som vittnar om stans historia. En balans finns mellan offentliga och privata rum.

Det är uppenbart att fullmäktiges beslut om rivningar och satsningar på statusbyggen vid kajen tillsammans med Balticgruppen gynnar särintressen, likväl som planerna på tätt och högt byggande för nya gallerior, konferens- och hotellanläggningar i centrum. Vi har all rätt att ifrågasätta detta. När bara den årliga lokalhyran för stadsbiblioteket vid kajen kommer att stiga från 10 till 40 miljoner hamnar ännu mer av kulturpengarna i andras fickor. Det sker på bekostnad av kulturen och dess utövare. Frågan har många aspekter.

Skamligast är ändå att planerna tagits i slutna rum och underhand mellan kommunlråd och byggherrar. Inte ens i valrörelsen lyfte inblandade politiker upp sina planer på denna omvandling av Umeå. Vi berövades som medborgare rätten till information och möjligheter att påverka i ett tidigare skede, något som vi har rätt till. Det är ett åsidosättande av demokratin skett helt i strid mot Aalborg-åtagendena för hållbar utveckling som Holmlund själv skrivit på i augusti 2007.

Att i det sammanhanget som Hägglund, Bodén och Brännberg, VK 9/2, hoppa på mig som kritiker och vänsterpartist förefaller därför märkligt om inte småaktigt. Rättvisepartiet Socaialisterna Enhet agerar som om de hade ensamrätt till kritiken. Så vinner de inga segrar. Det kan inte ha undgått dem att det är högt i tak inom Vänsterpartiet. Inte ens i fullmäktige den 31 januari röstade alla i vänsterpartigruppen för förslaget om ett kultures hus och en flytt av stadsbiblioteket till kajen. Om vi ska kunna utmana den förhärskande planeringen i Umeå måste även jag som person ställa upp för mina åsikter, tänka fritt och större utöver det snävt ekonomiska och partipolitiska.