Håll slätten fri från möbeljätten - Låt kulturlandskapet leva och frodas!

Beskedet om IKEA:s planer på en stormarknad i Umeå mottogs med glädje. Vi hoppas som konsumenter på ett större varuutbud. Baksidan kan dock bli att förutsättningarna för närodlat minskar. För om byggherren Kamprad får som han vill kommer företaget att lägga beslag på slätten för att ge plats åt möbeljätten. Den tar i anspråk en ytan som inte är obetydlig. Till en början kommer anläggningen att förbruka åkerareal motsvarande ca 22 fotbollsplaner eller 222 000 kvadratmeter ( 22 ha). Det skulle ske på bästa myllan mätt på våra breddgrader sett och där landhöjningen fortfarande gäller. Jorden har kvaliteter som gjort att staten (SLU) på närliggande marker bedrivit försök och utveckling av norrländsk trädgårds-, bär- och köksväxtodling. Nu tar västra länken den frilandsodlingens ytor. Och mer av den värdefulla jorden skulle försvinna när även andra handels-kedjor kräver att få etablera sig intill kundmagneten på slätten. Det hela riskerar att bli en koloss på lerfötter. Mängder av matjord skulle schaktas bort för att hårdgöra marker till byggnader, asfaltbeläggningar och parkeringar. Det blir inte hållbart. För slättens bevarande har tidigare en stark opinion i kommunen redan kämpat. Det skedde när bönder, miljörörelser, by- och stadsbor i förening lyckades stoppa Vägverkets planer på en vägdragning över Röbäcksdalen. Den segern gjorde att ”Slätten är vår!” sedan stod på ladornas väggar. Det gäller odlaren likväl som strövaren och storspoven. Om IKEA:s varumärkesfasad får resa sig över horisonten kommer den att dominera synfältet. Köptemplet med tillbyggnader på slätten skulle bilda en barriär mellan bostadsbebyggelsen och det öppna landskapet. Med tanke på att matjordens utbredning kring Umeå fortfarande krymper, främst på grund av påbörjade och planerade vägbyggen för biltrafikens kringkörningar, vore det klokare att hushålla med de stadsnära odlingsmarker som fortfarande finns. Det gäller även för IKEA:s lokalisering. Lämpligare marker för handel kan upplåtas. De ligger dessutom i närhet till både väg och järnväg. Ett sådant område är Klockarbäcken. Ett annat alternativ vore en placering inom försvarets tidigare övningsområde, på fält där militären tidigare satt upp tält. Dessa marker kommer bli tillgängliga från norra länken inom en snar framtid. Där kommer även en möjlig anslutning till järnväg när bygget av Norrbotniabanan har förverkligats.
Umeå kommunfullmäktige har antagit miljömålet ” Ett rikt odlingslandskap”. Det ska vara vägledande för planeringen. Ett av delmålen är att arealen brukad odlingsmark inte ska minska jämfört med 2005 års nivå. Hävdad åker och äng ska värnas. Allt pekar på att Umeås stadsnära odlingsjordar kommer att bli en framgångsfaktor för kommunen i framtiden. Det gäller inte minst med tanke på kommande klimatförändringar samt brist på olja och jordbruksmark. Vi kan inte längre förlita oss till att odlings-jordarna här kommer att vara utbytbara mot andra fjärran jordar. Det är uppenbart när vi ser vad som sker i omvärlden. Klimatförändringarna drabbar nu de mest utsatta när haven stiger, slätter översvämmas eller när värmen och torkan gör dem obrukbara. I det perspektivet är det oförsvarligt att ytterligare utplåna de bästa odlingsområdena som finns kommunen. En lämpligare lokalisering av IKEA:s Umeetablering är därför nödvändig. Det är upp till kommunfullmäktige att visa på framsynthet den dag detaljplanen ska antas. Låt kulturlandskapet leva och utvecklas!

Motståndet växer från gräsrötterna

Besökte nyligen New York - USA:s huvudstad. Vädret var kyligt, snö hade fallit innan vi ens sett den för vintern hemma i Sverige. Klimatet människor emellan är desto varmare, en ny motståndsrörelse mot finansväldet har kommit igång. Occupy Wall Street, OWS, växer nu fram på bred front. Den vänder sig mot det maktmissbruk och den vårdslöshet med fokets pengar och rättighter (jobb, bostad o hem) som herrarna i finansen vid Wall Street bedriver. Det visar sig att samma män som förorsakade den senaste finanskrisen 2008 fortfarande sitter kvar vid makten. Läget är allt annat säkert för folk vare sig där eller här. Det framgår tydligt av filmen "Inside job", kolla den på www.folktesdvd.se eller Folkets Bio. Trots Obamas visioner är det bidragsgivarna till presidentkampanjen som styr i bakgrunden. Det är banker och finanshajar som bara tänker på sig och struntar i framtiden, men nu har människor fått nog. De samlas på gator och i parker, Liberty Park på nere Manhattan i NY för att visa sin vrede mot orättvisorna. Rörelsen är ohierakisk och demokratisk, alla som är med och vill jobba för en förändring av samhället till det bättre får vara med. Det gäller oavsett klass, kön, etnocitet, religion, sexuell läggning etc. Det är korporativismen (intressegemenskap mellan det allmänna och egenintressen samt korruptionen (mutor till politiker och offentligt anställda i ledningsbefattningar) som gör att 1 % av medborgarna kan ta för sig frukterna av samhällets vinster och 99 % ställs utanför. Här finns en kämpaglädje som inspier till förändring i dagens Sverige. Makt kan korrumpera. Det kan även drabba de med de bästa föresatser. En bred folkrörelse behövs som kan bryta den fortgående trenden med privatiseringar och nedskärningar av vårt samhälle. Behovet av ett värdigt liv för alla är en måste för en uthärdlig framtid. Ska vi dessutom klara omställningen för att klarta förändringar av klimatet och avvänjningen från oljeberoendet så måste ett helt nytt tänkande till för allas vår överlevnad.

Vem vill leva med ett kärnkraftverk vid Bottenviken?

Nu vill olika ekonomiska intressen satsa på kärnkraft uppe i norr. Det är i vid Bottenviken av Östersjön och i vårt östra grannland Finland och utanför orten Pyhäjoki. Det nya kärnkraftverket kommer att ligga bara ca 16 mil öster om Skellefteå i Västerbotten. Det märkliga är att här i norr finns el så det räcker, men bolagen göra vinster på att exportera strömmen vidare söderut. Bland intressenterna finns svenska gruvbolaget Boliden, gasbolaget AGA och finsk-svensk stålbolaget Ovako. De tänker på kortsiktiga vinster och att få kontroll på elmarknaden,vilket missynnar elkunderna men även satsningar på förnybar energi. Östersjön är idag världens mest radioaktiva hav, det borde räcka med utsläppskällor. Med det bryr sig inte krärnkraftslobbyn om . Den är generationsegoistisk. Med sin radioaktiva energikälla skapar bolagen åtaganden för kommande generationer. De som får ta hand om atomsoporna utan att ha bett om det. Strålningen är livsfarlig i använda reaktorer och utbränst bränsle för tusentals år framåt. Det är det verkligt oansvariga med den nukleära energin. Den är dyr, slösaktig och riskabel. Skulle ett haveri inträffa med radioaktiva utsläpp som skett i Tjernobyl och Fukushima, finns inga försäkringar som skulle täcka kostnaderna. Därför ska vi göra allt för att inga reaktorer byggs i Pyhäjoki. Det finns smartare sätt att använda energi och rena energislag som gynnar livet, skonar klimatet och naturen. Det är sol, vind, geotermisk energi, biomassa och vatten som ska in.

Våra vatten är oersättliga - kortsiktig gruvbrytning är umbärlig

Med tanke på vad som läcker ut av tungmetaller och miljögifter från gruvor, kalhuggen skogsmark och andra typer av storskalig markanvändning är det befogat med ett starkare skydd av de markområden som avvattnas mot vattentäkter.Tänk bara på Umeälvens vattensystem med flera planerade gruvor i avrinningsområdet. Den som "miljögruva" lanserade nickelgruvan i Björksvattsdalen vid Rönnbäcken kommer att ha ett avfallsmagasin mitt i ett av Umeälvens källflöden - inte särskilt hållbart med tanke på pågående klimatförändringar. Gruvdriften idag visar inga tendenser till miljöhänsyn-tvärt om. I Västerbottens län är det bara i en av nio gruvor som bolagen klarar de villkor som gäller för deras tillstånd. Några gruvföretag släpper ut hundra- till tusenfalt högre mängder tungmetaller till vattendrag än de har tillstånd till. - Det är upprörande. http://http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4757676

Ökade nederbördsmängder,intensivare regnfall och snösmältning i framtiden kräver helt andra dammkonstruktioner är vad bolagen är beredda att bekosta. Det positiva som kan ha skett, efter alla dessa tillbud med förorenat vatten som i Östersund och senast Skellefteå, är att acceptansen kan ha ökat för att göra uppoffringar som behövs för att skydda våra gemensamm vattentillgångar. Det gäller bolag, markägare och vi som enskilda medborgare.Vårt viktigaste livsmedel är värt ett starkare skydd än det har idag. Planerna på uranbrytning - den miljöfarligaste formen av gruv-brytning är därför förkastliga. Kraven på lokal vetorätt mot all form av mineraljakt / prospektering är därför befogade. Skälet är att starka ekonomiska intressen kan undanhålla medborgarna information om vad de egentligen är ute efter, så är minerallagen utformad idag. Uran kan döljas bakom guld, koppar eller järn, som vi redan accepterat brytning av.

Pyhäjoki och Simu angår oss alla

Vi kan glädja oss åt att Vattenfall nu dragit sig ur samarbetet med basindustrin för planerna på att bygga ny kärnkraft i Sverige, vilket skulle ske på de platser där reaktorer redan idag finns. Det vill säga vid Östersjön i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Nu har inte Eon SCA m. fl. bolag den ekonomiskt kraftfulla partner som Vattenfall utgör för satsningar på detta kostsamma energislag, som inte skulle löna sig utan statliga subventioner.

Vad värre är; att företaget Fennovoima Oy i Finland nu vill bygga ett nytt kärnkraftverk vid Bottenviken. Det skulle hamna närmare Väster- och Norrbotten än någon annan atomkraftsanläggning hittills. Fennovoima vill lokalisera kärnkraftverket antingen i Simu, fem mil från Haparanda, eller i Pyhäjoki, ca 16 mil från Skellefteå. Bakom företaget står flera andra bolag. De är svenska Boliden, tyska Eon, finska Outokumpu, Rauman Energia och Katternö. Bolagen inväntar nu bara besked från Högsta förvaltningsrätten innan de i augusti bestämmer sig för var kärnkraftverket ska lokaliseras. Detta angår oss alla. De dominerande havsströmmarna gör att vattnet från östra bottenvikskusten passerar söderut förbi våra kuster.

Vi måste säga nej till Fennovoimas planer. Våra myndigheter och kommuner ska inte ducka och skylla på bristande kompetens, som Umeå kommun gjorde när tillfälle gavs att yttra sig över företagets miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Det får konsekvenser för satsningarna på förnybar energi men framförallt vår framtida säkerhet. Norrlandskusten riskerar att tappa i attraktivitet med närheten av kärnkraftsverk. Kraven på uranbrytning i norr kommer även att öka. Boliden har redan visat intresse för uranprospektering i bl. a. norra Jämtland.

Kan tyskarna bestämma sig för att avveckla kärnkraften, danskarna stoppa Barsebäck på andra sidan Sundet så ska vi stoppa planerna på ny kärnkraft i vårt närområde.

Vi säger nej till nya kärnkraftverk vid Bottenviken vare sig det sker i Simu eller Pyhäjoki.

Om modernitet och gammelmodiga härskarfasoner

På en arbetsplats kan ledningen säga en sak och göra en annan så länge den inte möter motstånd. Det kan gälla en offentlig förvaltning likväl som ett privat företag som lider brist på demokratiska arbetssätt. Faran för härskarfasoner är särskilt stor om makten blivit alltför koncenterad i toppen. Situationen blir inte bättre av att inget synligt politiskt ansvar finns att utkräva. Personalen är dock inskolad i en kultur att vara lojal sitt uppdrag. Det är det som belönas.
Att utåt vara effektiv och demokratisk mot mot medborgare, myndigheter och företagare (numera kallas dock alla kunder på nyspråk) är en hederssak. Men i toppen av den egna maktordningen är det svårare att vara lyhörd för medarbetarnas åsikter. Och de som inte visar lydnad till övermakten kan bestraffas på de mest utsökta sätt. Det kan gälla godtyckliga lönesättningar eller förnekade utvecklingsmöjlighter. I varje fall har en ny stjärna i toppen fått för sig att rumstera ordentlig därför att "organisationen är omodern". Ja, visst finns inslag i verksamheten som är otidsenliga och vissa flerhundraåriga. Men de åsyftas inte i detta sammanhang. Mycket har dock förändrats som övrig samhällsutveckling t ex. jämställdheten mellan könen, dock inte jämlikheten beträffande de anställdas belöningar. Det behövs större löneskillnader säger cheferna unisont, utan att förstå konsekvenserna. Missnöje som kan förlama de förfördelade. Trenden med individuliserade löner har anammats på bekostnad av sammnhållningen. Nu har dock personalen fått direktiv om att trycka ihop sig i gemensamma rum utan möjlighet till avskildhet. En av de möjligheter till integritet, trivsel och känsla av suveränitet berövas de ofta välutbildade som blir degraderade till standardiserade arbetssät med krav på ömssesidig disciplinering för att tjäna som servicepersonal. Ingen eller väldigt få giller denna idé, inte minst av arbetsmiljöskäl. Sätte som det processas på sker helt i strid med de metoder medarbetarna själva jobbar med utåt i samhället, dialog, remisser och kompromisser. Det kommer att bli en match i denna fråga, flera upplever sig ha fått nog med överkörningar av dessa maktfullkomliga och okunniga verksamhetsledare som vill göra avtryck utan empati och kunskap om vad personalens arbeten verkligen handlar om.

Om moder